I helgen var vi i huset för att reka inför det första rummet som kommer att inredas, en liten WC på andra våning. Det prioriteras för att man ska kunna använda toalett någonstans i huset medan renoveringen fortgår. Hittills har en befintlig på första våning använts men nu återstår bara det golvet som också behöver brytas upp och bytas ut. En liten WC låter så trist så jag har anammat begreppet powder room istället. Men hur det ska se ut får jag återkomma till, för när vi var och rotade i kabinettet på första våning (som också troligen ska bli badrum) hittade Oscar en klädskatt. Och för några veckor sen läste jag om en hel skattkista som verkar komma därifrån med.Den tidigare herrn i huset var militär har vi fått veta, och några saker har följt med huset som skvallrar om detta. Bland annat en hel servis märkt med kronans vapen i det stora träskåpet. I en garderob till kabinettet hittade Oscar en så kallad livpäls, en vit ullskinnsfodrad vinterparkas som användes av militärer (förr, hur det står till nu vet jag tyvärr inte). Till saken hör att Oscar har haft span på en sån här på auktion i flera år, men de springer i fint skick iväg för flera tusenlappar. Här hängde en, som på något magiskt sätt var helt perfekt i storlek? Vilket är en total lyckoträff, Oscar är lång, smal och har långa armar så han får ofta lägga ned ärmarna på plagg. Men inte den här. Dock är den rostanlupen och smutsig - jag har ju tidigare haft fläckskola i flera omgångar på instagram men rost har jag inte någon större kunskap om. Om någon här läser och vet hur man ska tas med det - skriv gärna en kommentar här eller på insta. Så till nästa skatt, som jag bara sett på bild hos ingen mindre än vintageexperten Elsa Billgren. Jag läser ofta hennes blogg, så döm om min förvåning när jag en dag klickade in och hon skrev om en herrgård i Skövde som tömts och en skattkista full med kläder som hon fått ta hand om. Herrgården verkar vara villan vi köpt! Och handstilen som så nogsamt och ömt ritat ned vem som burit vad av alla de vackra sakerna är samma handstil som på ett av fotona vi har fått på salongen. Och bredvid livpälsen hängde även en av de finaste galgar jag sett, broderad med namnet Louise och små hjärtan, samt virkade ändar. Ett litet konstverk i sig! Men så klart så fina klänningar måste ha haft lika vackra galgar. Vilket underbart klädäventyr! För en modedesigner som mig kliar det i fingrarna och vattnas i munnen. Jag har slängt iväg ett mejl till Elsa och hoppas att jag en dag får se dom, kanske på ett museum?
