I helgen var jag ute på stan två dagar i rad och njöt i höst-Stockholm. Lördagen började med frall-frukost och tända ljus hemma. Sedan lämnade jag familjen hemma och mötte upp min kollega och vän Marie på lunch. Vi lunchade på Bistro Guld, restaurangen som ligger i Sven-Harrys konstmuseum. Vi hade nämligen bokat biljetter för att se utställningen jag tipsade om häromdagen, Azzedine Alaïa, Master of Couture. Vi har peppat och sett fram mot denna utställning i månader. Så stort att den kom till Sverige och något som inte får missas för den som älskar eller jobbar med mode! Utställningen har curerats av Olivier Saillard, som också är curator på Palais Galliera i Paris - stadens omhuldade modemuseum. På invigningen var Carla Sozzani med, som är president på Fondation Azzedine Alaïa. Hennes syster är bortgångna Franca Sozzani, som var legendarisk chefredaktör på Italienska vogue och som bland annat inspirerade till att vår dotter heter Franca i mellannamn.Utställningen gjorde oss inte besvikna. Sven-Harrys är inte ett stort museum men utställningen var otroligt fint upplagd med en film som berättade hela historien om Azzedine Alaïa (den är lång!) och sedan två våningar med klänningar. Ikoniska klänningar, med geniala skärningar och förbluffande detaljnivå. Alaïa var känd för att sträva efter perfektion, precis som hans förebild Balenciaga. Var hans kollektion inte klar och precis som han ville ha den i tid till fashion week flyttades helt enkelt visningen. Zipklänningen med dragkedjan som sveper runt kroppen kan nog många modeälskare känna igen. Verkshöjden är otrolig, särskilt på läderplaggen. Den lila klänninge bars av Grace Jones i bondfilmen A view to kill. Dockorna som bar upp kläderna var specialgjorda i plexiglas, vilket gjorde att plaggen svävade. Otroligt vackert och formgivna av Alaïa själv. Alaïa inspirerades också mycket av Madame Grès, en av mina favoriter med. Hon bemästrade konsten att plissera, något Azzedine också gjorde.Jag ska inte lägga upp alla bilder, men tro mig - jag tog kort på alla klänningar. Och som sig bör så köpte jag tillhörande vykort och utställningskatalog. Jag har lovat mig själv att alltid få köpa utställningskatalogen när jag går på såna här utställningar. En dag ska jag nämligen ha ett otroligt bibliotek med vackra böcker att bläddra i när jag behöver inspiration, ett goal som kom till när jag jobbade hemma hos en känd creative director i Paris och såg hennes fantastiska bibliotek. Perfekta att göra moodboards med i ateljén. Utställningskatalogen var i form av en tidning med stora bilder som jag funderar på att klippa ut och kanske rama in? Summa summarum: se till att se den! Ni har till den 16 februari 2025 på er, och se till att boka biljett innan.Söndagen skulle spenderas på stan hade vi bestämt. Efter ett par veckor på landet var city-suget uppdämt. Vi började med en lunch på Bastard Burgers (hundvänligt) här på vår gata i höstskrud och styrde sedan mot staden. Först ett stopp på Uniqlo för inköp av vinterjacka för maken och sedan mot mitt mål för dagen: Svenskt Tenn. City-höst i birkastan. Från Kungsträdgården promenerade vi genom Berzelii park och förbi björnarna som brottas Förbi dramaten Till Svenskt Tenn. I dag drogs jag till blomarrangemangen. Det blir copy paste på tunna kvistar med röda bär i på landet. Ju längre kvistar desto bättre. Och fint i stora glasvasar.Dagens mål var att spendera presentkort jag fått här. Jag har en tendens att glömma bort presentkort och det ville jag absolut inte denna gång. Det fick bli något jag gått och funderat på i mer än ett år. Vi firade vår första dag på stan som föräldrar på Standvägen 1. Tycker de nya påsarna för att fira Svenskt Tenns 100-årsjubileum är så fint formgivna. Älskar blanka, stadiga påsar.Jag ska fota det jag köpte på sin nya plats här hemma, återkommer!Sedan tröttnade vår dotter på att hänga i vagnen och vovven på att gå på stan så vi styrde kosan hemåt. För gos i soffan och på dagbädden helgblommor och tända ljus Och kvällspromenad för samtliga.Och där var helgen slut!
