Strax innan jul sladdade jag och Florence in på Liljevalchs för att se både Svenskt Tenns utställning A philosophy of home och Ann-Sofie Backs geniala begravning av sitt modemärke. Obs till andra barnvagnsrullare: man får inte ha barnvagn där, något jag helt missat och inte tagit med bärsele så jag hajkade runt med Florence i hennes lift. På grund av detta så tog jag kanske en miljard bilder i farten, utan att kunna smälta det jag såg. Men nu har jag kikat på bilderna och hittat flera guldkorn som jag tänkte dela med er.Det dukade bordetEstrid Ericson var något av en expert på området och skrev till och med ett manifest om det. Hon skrev: Vi sitter till bords mer än tusen gånger varje år av vårt liv, och så viktig för livets lycka är vår måltid, att vi ska anstränga oss, så att den blir en angenäm tilldragelse. Allt, som kan ge den poesi och behag, ska vi ta vara på.Visst, det kan låta högtravande och pretentiöst (och något man absolut inte åstadkommer när man är mammaledig med en liten) MEN jag kände ändå att jag skriver under på detta. Här går vi och har varsitt litet liv, det är allt och då ska det väl vara så vackert och njutbart som möjligt? Jag tar också med mig hennes handfasta tips om att ljusstakar på ett dukat bord ska vara höga (låga ger osmickrande skuggor på personerna runtom bordet), det ska vara ett varmvitt ljus och blomsterarrangemangen låga så att man lätt ser varandra. Om det är någon som fyller år så är det kul att uppmärksamma det med en lite större stol eller blommor såsom Estrid gjorde. Att inspireras av både högt och lågtEstrid inspirerades mycket av sina resor, hennes första resa ut i Europa skedde 1921 och 1939 besökte hon både USA och Mexiko där hon köpte med sig en stor mängd föremål hon sen sålde i butiken. Hon sökte efter lekfulla och intressanta uttryck och samlade även på stenar och snäckor. Estrid höll sig även ajour med internationella tidningar om inredning och design och hon gick också till etnografiska museet och snodde en golvurna rakt av. Men istället för keramik gjorde hon den i tenn. Såhär känns inte okej att arbeta idag, men jag tar med mig att man kan hitta inspiration överallt, i allting. Ta in naturen i hemmetEstrids lantställe Tolvekarna var en plats för henne att ladda batterierna och inspireras av naturen. Varje måndag kom hon in till butiken med blommor eller växtlighet från Tolvekarna för att ta in den pågående säsongen i butiken. Detta lät så fint! En rutin jag önskar att jag i framtiden kan ha i huset. Att ta en promenad i naturen ute hos mamma och pappa och plocka med något fint hem att starta veckan med. Utställningen är dock dekorerad med blommor gjorda av papper - av Gustav Broström. Helt otroliga! En rekonstruktion av Estrids vardagsrum på strandvägen. Vitmålade väggar är en tom målardukVi har fått lite kommentarer om att vi vill ha vita väggar i nästan hela villan. Att det är stelt och trist. Men där håller Estrid och framförallt hennes designbundsförvant Josef Frank med oss. I utställningen kan man se han och hans frus lilla lägenhet uppbygd, inredd med funktionella möbler som är lätta att flytta och med vita väggar som fungerar som en tom målarduk där inredningen istället får ta plats. Möbler kombineras med färgstarka textilier, mattor, tavlor och växter. Så vill vi också ha det (dock ett annorlunda formspråk i textilierna). Utställningen var otrolig, och många fler godbitar bjöds det på - t ex många butiksutställningar och mässutställningar från åren som gått gjorda i dockskåpsformat. Säg till om ni vill ha en del två - annars tycker jag verkligen att ni ska gå dit innan den stänger om bara fyra dagar!
